Den svenska avfallslagstiftningen styrs i stor utsträckning av förordningar och direktiv beslutade på EU-nivå. Dessa gäller direkt i svensk lagstiftning eller implementeras via svenska lagar och föreskrifter. Den övergripande lagtexten på miljöområdet i Sverige är Miljöbalken. På avfallsområdet är det kapitel 15 i Miljöbalken och den svenska Avfallsförordningen. Utöver dessa finns lagar och föreskrifter som styr bland annat hanteringen och behandlingen av olika avfallsslag, återvinningsmål, märkning och klassning av avfall. Listan över relevant lagstiftning kan göras lång och även för den invigde kan det ibland vara svårt att hitta rätt.

Definitionen av vad som är ett avfall framgår av 15 kap. Miljöbalken; ”ett ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.” Om ämnet eller föremålet uppkommit i en produktionsprocess måste man i ett första steg avgöra om det ska klassas som en biprodukt eller ett avfall. Detta är avgörande för vilken lagstiftningen som styr den fortsatta användningen respektive behandlingen. Om det klassas som ett avfall måste innehavaren i nästa steg avgöra om avfallet har farliga egenskaper, bestämma vilken avfallskod som är tillämplig och hur avfallet bäst omhändertas.